| Året är 1087 (ungefär) och en karl vandrar upp från de små gårdarna vid Alsensjön för att leta efter en boplats. I en sluttning finner han en granskog med många högväxta örter. Där är bördigt och bra att odla upp till åkrar. Han börjar fälla träd som han ska bygga sina hus av. Många träd blir kvar och tidigt nästa vår bränner han stammar och kvistar. |
|
Han gör en svedja där han ska
så korn. Några år senare har han odlat upp svedjan och
gården har fått namnet Svedäng
Svedäng brukas av många generationer bönder och varje bonde
bryter upp nya åkrar. Omkring år 1350 händer något som gör
att Svedäng överges. Klimatet blir kallare och det blir
svårare att få bra skördar. Kanske är jorden helt enkelt
utsugen och så mager att den gav alltför dåliga skördar.
Så blev Svedäng en ödegård, ett ödesböle. Och ingen kom tillbaka för att bruka jorden. Endast prästgårdens kor fann sitt bete där. Så småningom växte skogen upp på de gamla åkrarna.
År 1977 fälldes skogen och arkeologer började kartlägga
var åkrarna låg, var husen fanns och hur det kunnde sett ut.
Sten Gauffin, Länsmuseét ledde utgrävningarna. Arkeologerna
fann mängder av sten uppslängd i så kallade odlingsrösen,
odlingsterasser och de fann grunderna till flera hus.
Nu finns informationstavlor som gör det lätt att se hur
bondgården Svedäng såg ut på medeltiden.
